Maija Butters belyser människans sista avsked i en sekulariserad värld

Filosofie doktor Maija Butters belönades 2022 med Donnerska institutionens forskarpris för doktorsavhandlingen Death and Dying Mediated by Medicine, Rituals, and Aesthetics: An Ethnographic Study on the Experiences of Palliative Patients in Finland i ämnet religionsvetenskap vid Helsingfors universitet.

Döden har alltid fascinerat Maija Butters. Medan hon bodde i USA tillsammans med sin man gjorde hon frivilligarbete för en förening för palliativ vård och fick idén om att forska i ämnet.

Efter att hon och hennes familj flyttade tillbaka till Finland började hon förkovra sig i forskning relaterad till människans tankar om döden. Snabbt konstaterade hon att så gott som all forskning fokuserat på vårdpersonalens perspektiv. Själv var hon intresserad av patienternas erfarenheter.

En del kollegor ställde sig skeptiska till om personer i slutskedet av sina liv verkligen vill öppna upp sina känslor och tankar för en vilt främmande forskare.

En del kollegor ställde sig skeptiska till om personer i slutskedet av sina liv verkligen vill öppna upp sina känslor och tankar för en vilt främmande forskare.

– Men så fort jag träffade patienterna insåg jag att många var rätt ensamma och hade ett behov av att få prata – och gärna pratade med någon utomstående, berättar Butters.

Människor söker mening i estetiska upplevelser

Maija Butters avhandling behandlar frågan om hur finländare som diagnostiserats med obotlig cancer upplever och förhandlar om livet, döden och döendet.

Hon träffade patienterna flera gånger och tillbringade tid tillsammans med dem även utan att ställa forskningsrelaterade frågor. Några av dem skrev dessutom egna bloggtexter och delade med sig av fotografier från viktiga platser.

– Vi tänker att vårt sista avsked handlar om att ta avsked av andra människor, men man måste också ta avsked av viktiga platser. För finländare är naturen och stugorna väldigt viktiga, säger Butters.

– Vi tänker att vårt sista avsked handlar om att ta avsked av andra människor, men man måste också ta avsked av viktiga platser.

Hennes etnografiska forskningsmetod resulterade i att fotografier, konstverk och blogginlägg kom med i avhandlingen. Butters lade även mycket tid på att diskutera med patienterna. Deras behov, önskemål och rädslor blev ett stort tema i avhandlingen.

– Rörelsen för hospicevård föddes som en motreaktion mot den medikaliserade dödskulturen. Rörelsen strävade efter att göra döendet mindre kliniskt och institutionaliserat, men detta är en utmaning i en allt mer medikaliserad värd, säger Butters.

Det medicinska språket ger inte så mycket tröst och Finland har blivit allt mer sekulariserat. Det finns inte längre ett gemensamt religiöst språk, vilket leder till att människor är tvungna att närma sig sin egen död på andra sätt.

– Människor söker efter mening via estetiska upplevelser. Naturen och konsten har blivit dagens religion. I dem ingår inget antagande om en gud eller om dogmer, men de ger människor tröst och en känsla av att tillhöra något större än sig själva.

Människors inställning till den palliativa vården beror också mycket på vilka tidigare vårderfarenheter de har.

– Om en närstående har dött, hurdan var vården? Det har stor betydelse för hur man förhåller sig till sin egen död, säger Butters.

Talar gärna om döden

Donnerska institutets pris blev en stor överraskning för Maija Butters. Främst ser hon det som en hyllning till de patienter som deltog i forskningen – och så fort hon fick veta om priset berättade hon om det för en av deltagarna.

Donnerska institutets pris blev en stor överraskning för Maija Butters. Främst ser hon det som en hyllning till de patienter som deltog i forskningen

– Hon blev väldigt rörd. Det är en 80-årig kvinna som har läst min avhandling med hjälp av ordbok. Det känns speciellt att hon fortfarande lever och kunde dela detta med mig, säger Butters.

I nuläget spelar döden en mindre roll i Butters forskarliv, fokus är på islam inom ramarna för projektet Learning from new religion and spirituality (LeNeRe) vid Helsingfors universitet. Däremot beskriver hon sig själv som en människa som ofta talar om döden tillsammans med vänner.

– Själv drömmer jag om att få dö i skogen. Gå ut på en lång bärplockningstur och segna ihop vid en gran.

Överlag försöker Maija Butters förhålla sig nyfiket, öppet och tacksamt till döden.

– Men jag är inte redo att dö än, livet är trots allt rätt kul.